In the Corner of My Bento Box.

På väg hem från jobbet kände jag mig lite matt. Så när jag cyklade förbi den övergivna parkeringsplatsen med de stora oxlarna som alla stod i blom så svängde jag in. Där inne bland vildvuxna ogräs, gamla berberisbuskar och de fina oxlarna kunde jag gömma mig en stund. Visserligen ligger det lite utanför stan, men det kändes som om jag var rätt långt därifrån. Som en hemlig grön plats bara för mig. Bland blommor och udda ting, så som lite asfaltssnuttar, skräp, avlagda bildelar och några tågvagnar, kunde jag känna mig lugn.
Ibland, som idag, gjorde det mig lite ledsen när det känns som att folk har glömt poängen. När folk har glömt att det måste finnas lite kärlek också. Lite kärlek till det man faktiskt tycker om och det som en gång fick en att välja just det som prio ett i livet.
Därför var det som en befrielse att få gömma sig inne bland de crazy blommande oxlarna.
Nu kan jag andas lite lättare igen.