Sämre utgång, bättre hemgång.
Det blev utgång igår. Jag, brorsan och L cyklade in till stan i kvällssolen. Hamnade så småningom på det enda stället som riktigt var alternativet den här kvällen. Och inte var det ett särskilt bra alternativ. Ibland blir man ju bara så rädd för den här hemstaden som jag påstår mig vara nyförälskad i.
Men jag antar att det är så det är.
När vi gick hem hade det börjat ljusna och stan var vacker igen. Tänk att nätter kan vara så korta. Att rulla fram på sin cykel i morgonens första ljus är lite som att vara enväldig härskare på lilla jorden. Här finns allt och lite till, du är odödlig när morgonens sol träffar hustaken med sina första strålar.
Om jag inte var nöjd med kvällen i övrigt så gjorde hemfärden den värd alltihopa. Och det var ju faktiskt inte det minsta fel på sällskapet heller, icke att förglömma.
Den här bilden är tagen en försommarnatt för två år sedan, men det ser i alla fall ungefär likadant ut fortfarande.
Hade inte kameran med mig igårkväll tyvärr.
Kommentarer
Trackback
