Joggingpoesi.
Jag tvingar mig ut.
Förstår inte varför.
Väl där blir jag ju fri.
Flåsar i backen.
Får fart över ängen, med musik i öronen.
Maskrosornas frön flyger vilt kring mina ben.
Allt är lugnt i kvällningen.
Borta vid det rivna huset står en rådjursbock.
Tittar på mig som om jag vore galen.
Kanske är det just det jag är.
Vinkar till honom innan jag fortsätter.
Det doftar överallt.
Fuktig jord, nässlor med sin fräna nyans.
Är det liljekonvalj?
Efter stallet lyfter jag blicken.
Springer med högburet huvud och känner mig odödlig på grusvägen.
Var är alla människor, som missar det här?
Fast jag vill i alla fall,
ha det för mig själv.
Häromkvällen.
Kommentarer
Trackback
