Lugn igen.


Så skönt.




När man återigen inser att man har kontroll över sitt eget liv. Att jag är jag, såklart. Och att det är det viktigaste. Jag får ju vara precis den jag är och vill vara. Det blir till och med allra bäst då. Jag överlever alltid, det ordnar sig alltid på något vis, och lite jävlaranamma måste man ha. Jag tror jag har det nu, lite då och då i alla fall. Kanske kommer det mer ofta nu åtminstone.
Vi kör på det!
Snart ska jag äta julbord med min bästa familj.

RSS 2.0