Så är det.
Hur gammal bor du?
Ibland kan jag verkligen inte göra annat än att hata min omförmåga att hålla munnen stängd!
Det bara bubblar iväg saker som jag egentligen inte alls vill dela med alla. Men så gör jag det i alla fall.
Och så får jag gå här och ångra mig sen...
En dag, bland de andra.
Lyssnar på telephone line. Har lyssnat på två arkitektredovisningar idag. Jag kände mig tveksam, först till mig själv, men sen även till dem.
Fika med M sen. Bra snack. Jag kanske är svårare att förstå än jag själv förstår... men det är intressant. Höstpepp. Känner mig laddad. Nu ska det allt bli min lundahöst. En sån som jag vill ha.
Tiden går, människor är konstiga, likaså jag. Och så lever vi våra liv, en dag, bland de andra.
Ja, där ser man.
I augustimörkrets tvivel.
När man efter några öl hos vänner börjar fundera på vilken pub man ska gå till och diskuterar var det är bäst kvällssol, för att sedan upptäcka att det är bäcksvart ute. Då vet man, att sommaren är över för den här gången.
Gick den fort? Gick den långsamt? Vad hände, vad gjorde jag? Gjorde jag det för min egen skull?
Dessa frågor. I augustimörkrets tvivel.
längesen.
Goddag denna fredag.
Det är fredag och det finns många fredagar i våra liv, men ingen kommer att bli som just denna fredagen. För även om vi kallar den fredag så är det en ny dag, en som inte liknar någon annan, en som aldrig varit här förut och som aldrig kommer igen. Därför tänker jag njuta av dagen för min egen skull. Tänka på hur jag imorse när jag cyklade till jobbet såg de grå dundermolnen dra österut och försvinna medan den blå himlen klarnade framför mig. Som ett tecken. Som en vacker gest.
Vad är problemet egentligen?
