In the Corner of My Bento Box.

Jag älskar förgängligheten, det levande materialet och årstidsberoendet.
Men det är också det som ibland gör att jag blir lite matt och trött.

Så skönt.

There's something bitter.
There's cat power.
There's ugliness.
There's bad confidence.
There's too much time gone by.

There's shopping...

I love the weekend!!!

Den här helgen kanske är den bästa någonsin. Och den här hösten är fasen så mycket bättre än mina senaste.
Nu kilar jag upp på stan, det är ju så nära.
Sen afternoon tea hos E!

Don't you just love it!

Javisst, här sitter jag och sippar på en merlot, äter kex med gorgonzola och manchego. Bättre kan man väl knappast ha det.

Dagen har gått i secondhand-fyndens tecken och började redan imorse med att jag fyndade en rutig, plisserad kjol på torget innan jag hoppade på bussen till plugget. Sen lyckades jag i eftermiddags hitta ett par supertunna, jättemjuka svarta skinnhandskar för en tjuga och en stor, persisk matta i äkta ull för bara 200 kr! Jag är verkligen nöjd med mattan som är helt felfri och gör sig mycket fint i mitt rum med sina röda, bruna och rostrosa färger. Snart kommer min kuddhörna vara klar och supermysig. Dessutom har jag en matta i toppkvalitet för hela livet. oh yes.
Lite fika med M hanns med på eftermiddagen också och nu sitter jag alltså här och myser med gamla franska klassiker(i dubbel benämning) och mamma på msn.

Trevlig helg!
Jag tror min kommer bli alldeles strålande... och det behöver jag.

Klockan är lite efter sju, men det känns som mycket senare.
Jag är trött efter en glad kväll/natt med vänner och dans ute på landet. Nu kan man kalla mig chipstjyven.
Ambitiöst nog började jag röja i köket när jag kom hem, det hade visst ingen gjort tidigare...
Jag har vandrat i de gula lövens esplanad och mött par i stadsparken.
Sen svängde jag ihop en god bön- och grönsaksröra med mycket spiskummin till mina tortillabröd.
Alldeles snart ska jag göra mig lite chaite och fortsätta i böndernas tecken med hjälp av tv4. Även om jag nu kan få det live när jag känner för det.

Fast helst vill jag nog bara sova nu känner jag.

Ibland kan jag verkligen inte göra annat än att hata min omförmåga att hålla munnen stängd!
Det bara bubblar iväg saker som jag egentligen inte alls vill dela med alla. Men så gör jag det i alla fall.
Och så får jag gå här och ångra mig sen...

Lyssnar på telephone line. Har lyssnat på två arkitektredovisningar idag. Jag kände mig tveksam, först till mig själv, men sen även till dem.
Fika med M sen. Bra snack. Jag kanske är svårare att förstå än jag själv förstår... men det är intressant. Höstpepp. Känner mig laddad. Nu ska det allt bli min lundahöst. En sån som jag vill ha.
Tiden går, människor är konstiga, likaså jag. Och så lever vi våra liv, en dag, bland de andra.

Ja, där ser man.

När man efter några öl hos vänner börjar fundera på vilken pub man ska gå till och diskuterar var det är bäst kvällssol, för att sedan upptäcka att det är bäcksvart ute. Då vet man, att sommaren är över för den här gången.

Gick den fort? Gick den långsamt? Vad hände, vad gjorde jag? Gjorde jag det för min egen skull?

Dessa frågor. I augustimörkrets tvivel.

Goddag denna fredag.
Det är fredag och det finns många fredagar i våra liv, men ingen kommer att bli som just denna fredagen. För även om vi kallar den fredag så är det en ny dag, en som inte liknar någon annan, en som aldrig varit här förut och som aldrig kommer igen. Därför tänker jag njuta av dagen för min egen skull. Tänka på hur jag imorse när jag cyklade till jobbet såg de grå dundermolnen dra österut och försvinna medan den blå himlen klarnade framför mig. Som ett tecken. Som en vacker gest.
Vad är problemet egentligen?

Alltså, ibland inbillar jag mig att det här med att blogga är nåt för mig. Men det kommer det nog aldrig att bli. Jag tänker och skriver alldeles för känslomässigt raka saker. Som jag inte riktigt förmår mig själv att skriva här. Jag får nog helt enkelt fortsätta skriva i mitt word. Och kanske en dag i framtiden sätta ihop det till nåt annat.
Förresten, är jag rätt konstig. Så vem fattar nåt iaf.
Jag ska nog sova nu. Det var ju imorgon som det gällde. Hur trött blir man inte? Samtidigt som man inte kan låta bli...

Jag såg just reprisen av packat & klart, när de var i Japan. Det fick mig såklart att minnas allt från i oktober i höstas, när jag var där. Fan, vad jag kan sakna det! Jag har nog aldrig känt så starkt att jag vill resa tillbaka till ett land förut. Och Tokyo, det är verkligen världens bästa stad. Shibuya, Harajuku, Ginza och alla de andra världarna. I love! Jag bara måste tillbaka och upptäcka mer!

Jag är nöjd.
Jag är mycket nöjd för lönen för det lilla arbete som jag lyckats hitta efter midsommar står inte alls i proportion med vad det är jag ska göra. Och det är najs. Och det är jobb och pengar som jag verkligen behöver. Så trevlans.
Jag börjar också bli rätt nöjd med mitt projekt som jag jobbar med på jobbet som jag har nu. Idag var det bara så himla trevligt, jag tror aldrig att det har kännts så rätt som idag. Där satt jag och pillade i InDesign och hade det så jäkla bra. Riktigt nöjd helt enkelt. Nu äter jag choklad och det gör mig också rätt nöjd, har varit sötsugen hela veckan.
Men det är inget bra på tv, så det gör mig mindre nöjd och jag orkar inte sitta nere i min lilla kammare och titta på en film som jag knappt hinner se klart innan jag måste sova. Så därför struntar jag nog i det.

Hejsvejs!